vanligadagarstankar

Jag återvinner så mycket som möjligt! Vi samlar plast och papper och burkar och glas i olika behållare och lämnar in dem på därför avsedd plats. För miljön och för räkningen från sophämtningen. Jag vet inte riktigt om jag kan svara på vilket som går i första hand, men jag kan ärligt säga att jag tror det är alternativ två......Jag tycker också det är rätt roligt att återvinna saker i hemmet. En ful gammal gardin kan bli något annat. En trist pryl kan målas och bli en rätt kul grej, och man kan klä om allt med lite snyggt tyg.  Man kan använda en "pryl" till något annat än den är avsedd för. Inte så att mitt hem ser ut som ett hopplock av skrot.....men då och då slås jag av briljanta ideér som "hm, jag har en sån där sak i förrådet, den kan jag göra en sån här annan sak av". Det finns säkert dom som har ännu fler såna briljanta ideér men ibland är jag lite klyftig.

 

Jag är själv en pryl från återvinningen!! Det finns en gubbe (och jag säger gubbe just som det låter, gammal och faktiskt väldigt otrevlig) i stan som en gång, mycket hånfullt, sa att han minnsann inte behövde ta en kärring från återvinningen. Med detta menade han en kärring som varit gift, eller sambo, och som hade barn med någon man sedan tidigare. Jag är alltså en från återvinningen. Om man då är en gubbe  i 60 års åldern, inte har varken själ eller hjärta som kommer till himmelen, inte är så rik så man kan räkna med att en snygg, storbystad blondin i 20-års åldern göre sig besvär, och man vill inte ha någon från återvinningen.....vad finns det kvar?! Chansen att man ska hitta en dam i egen ålder (eftersom någon yngre knappast hoppar ur skorna för hans skull) som inte ställer krav på själ och hjärta, som är så vacker så andra avundas, och som är oförbrukad och oskuld.....den är väl hyfsat minimal, eller? Han lever ensam, och anledningen till att han är så otrevlig är väl den att han inte hittat denna oförbrukade, perfekta kvinnan och därmed blivit en bitter, ful, sur, gammal gubbe. Kanske det varit bättre för honom med en sekunda kvinna från återvinningen. Om man inte kan nå stjärnorna så kan man ju ändå sikta på trädtopparna.....

 

Jag är glad att jag är från återvinningen! De fel jag begått i mitt tidigare förhållande, de saker jag onödigt fokuserade på, de erfarenheter jag fått, och på det sätt jag vuxit genom att få barn, är enbart en stor bonus för mig. En hjälp som är ovärderlig i när det gäller hur jag ska vårda min nuvarande relation. Att jag sedan vuxit både kroppsligt och själsligt med barnen....det är tveksamt om det där kroppsliga är så ovärderligt.....Men jag kan ärligen inte se en nackdel med att jag är återvunnen. Jag är säker på att man som återvunnen har såna erfarenheter som gör att en ny relation inte kan bli sämre i alla fall! Därmed inte sagt att man som återvunnen är på något vis bättre än nån annan, det är bara en erfarenhet som en del har och andra inte. Vem som är lyckligast är inte min sak att bedöma och alla är säkert lika glada. Och som sagt, om man passerat 20 för ett antal år sedan så är det förmodligen ganska svårt att hitta någon som inte är från återvinningen.....

 

Jag läste en artikel på någon sportsida för en tid sedan, där Haparandas hockeylag, a-laget, kallades för "återvinningslaget". Hela artikeln var genomgående positiv men det var någon tränare i något anrikt lag som citerades. Han hade kallat Asplöven för "återvinningslaget" i början av pågående säsong. Inte i positiv bemärkelse.  En del av de anrika lagen hade ekonomi att köpa dyra spelare och bygga lag med, som det verkar, obegränsade resurser. Asplöven hade inte det, och det är möjligt att de fick ta "dem som blev över", vilket är hemskt att säga. De fina, dyra, anrika lagen har mött Asplöven och det är lite med ett hånfullt "ha!" man kan säga att det faktiskt inte gick så mycket bättre för dem, de vann inte hela tiden, och det här "återvinningslaget" visar var skåpet ska stå för en del. Undrar hur det känns att höra till ledningen i ett lag som kostar en förmögenhet varje månad, där man byggt laget med stora pengar, och så får man stryk av dem som borde ligga sist i tabellen, som inte har dyra spelare som kostat en förmögenhet att skaffa och en förmögenhet att behålla.....Och som inte ens ligger sist i tabellen så här långt, trots att alla med insikt i hockeyvärlden "visste" att det var Asplövens plats innan säsongen startade.....I de fall de fina lagen besökt Haparanda för att åka på det stryket så har de skyllt på de långa resorna. Det är uppenbarligen väldigt tufft för dem att besöka Haparanda, och inte ens dessa dyra spelare klarar en flygresa på nån timme. Hur länge kan de skylla på detta? Och är det någon som beaktat att Asplövens ALLA resor är långa. Deras kortaste resa går till Umeå, alla andra lag bor i södra Sverige. Men inte en enda gång har jag hört Asplövens tränare skylla på någon lång resa. Så inte bara kunde de spela hockey, de återvunna spelarna, de orkade resa också! Hur den än slutar denna säsong där det idag är så trångt i tabellen, där så många ligger på nästan samma poäng, så har Asplöven återigen hunnit med att visa att dom inte tänker ta skit och det spelar ingen roll om man kastat en miljard i spelarsjön eller inte, det finns kämparglöd i återvunnet material också. Och Asplövens spelare ska sträcka på sig och känna sig stolta oavsett hur det slutar om ett par månader. Det tycker jag faktiskt Haparandas invånare också kan göra, jag vet inte om alla ens fattar vilken bedrift detta laget gör, i sportvärlden, och det finns fortfarande de som glädjer sig åt varenda förlust och är ivriga påhejare av "ei se kannatte". Jag har skrivit om det tidigare, och säger det igen, det övergår mitt förstånd hur man kan, även om man är totalt ointresserad, glädjas åt nederlag. Vems nederlag det än må vara. Så kämpa på, återvinningslaget, ni gör ett så jäkla bra jobb och i alla fall min familj fortsätter följa er i med- och motgång och ni gör vår vardag lite roligare!! Vi är då i alla fall stolta över er!

 

Allt kan inte återvinnas. Väldigt bra dagar kan man försöka återuppleva, men det är svårt att återvinna gångna dagar. Dåliga dagar vill man varken återvinna eller återuppleva. En del känslor som dött kan inte återvinnas, och i de flesta fall vill man inte ens det. En del relationer skulle man vilja återvinna, men i en del fall får man nog anse att allt inte vill, eller går, att återvinnas. Det är som med en del prylar man kastar, en del kan återvinnas och få en ny plats i ens liv, medan annat får gå till den eviga vilan, och även om man inte alltid lägger något till den eviga vilan med glädje så förstår man att det är lika bra. Att återvinna en del saker, dagar, relationer, känslor, kan vara omöjligt, och då är det bättre att använda sin tid till det som är möjligt.