Egentligen bara rakt ur huvudet...
Länge sen jag avlade rapport här! Och inte har jag lyckats hålla mitt löfte om kvartalsvis rapportering...jag är en månad sen ungefär. Och då menar jag en månad sen med rapportering, inte på något annat sätt.
Min kropp har sedan en tid hemfallit åt det som händer med kvinnors kroppar när vi uppnår högre ålder, och tiden då man oroade sig för att vara sen är historia. Inte för att jag personligen tycker att min ålder är hög...men naturen gör det tydligen! Denna situation roar mig inte mycket, särskilt inte om nätterna när man finner sovrummet alldeles för varmt ena sekunden och alldeles för kallt i nästa. Min kära mor säger att det är så, kroppens termostat går sönder av ålder och det är helt "normalt" att aldrig känna sig behaglig, bara antingen kokhett eller svinkall! Nog är det en aning orättvist att vi kvinnor ska genomgå åratal av månadsvis perioder för att, när dessa upphör, drabbas av ännu mer besvär! Kunde inte de månadsvisa perioderna räcka som straff för det förfärliga brott den första kvinnan begick!? För jag antar att det är ett straff...Nej, nej, det räcker inte, när man äntligen slipper dessa så ska man minsann råka ut för något som är "svordom" så mycket värre! Undrar vad hon gjorde, den första kvinnan...Jag tror att hon käkade ett äpple, eller var det den första HAN som gjorde det...Men som jag upplever mina besvär nu så känns det som att hon åtminstone borde ha varit tidernas största massmördare...
Jag kommer att tänka på andra människors vikt. Eller, JAG tänker inte desto mer på just detta, jag har så mycket annat att tänka på som känns mer intressant. Men jag fascineras av hur mycket tid en del lägger på att lägga märke till andra människors vikt och högljutt kommentera detta. Inte övervikt, det är tabubelagt, man säger helt enkelt inte åt någon att "gud, vad rund du har blivit"!
Men när någon går ner i vikt, eller är av naturen spensligt byggd, snacka om att det är något som ska kommenteras högt och tydligt! Om det är den högre åldern jag uppnått, eller om det är min stegräknare, som är orsak till min egen viktminskning vet jag inte, men jag vet att andra tycker det är otroligt oroväckande och något som man helt enkelt måste kommentera var gång man ser mig.
Jag finner det rätt irriterande, och nästan på gränsen till sårande! "Äter du ingenting, du är ju på väg att försvinna?" Det är en fråga som kreti och pleti anser sig ha rätt att ställa. "Neeej, gud, neeeej", har jag lust att säga, "jag äter ABSOLUT ingenting, inte ens vatten"!! Naturligtvis äter jag, jag är vuxen och jag är ganska förståndig, jag har inte slutat äta av någon outgrundlig fåfäng orsak!! Det är allmänt känt att man måste inta ett visst antal kalorier var dag för att ens överleva och jag lever, så alltså äter jag! Då spänner man ögonen i mig med en blick som kräver total redogörelse för EXAKT vad jag äter. Jag äter som jag åt förra månaden, förra året, för 5 år sen och så vidare, och så vidare. Jag är fortfarande stenhårt beroende av Marabou Mintkrokant och pressar i mig X antal sådana per vecka. Jag äter frukost, lunch och middag och jag har inget emot lilla kvällsmackan.
Jag har, innan de 3 barnens födelser, aldrig varit speciellt stor. Med barnen kom några kilon extra och jag har aldrig bantat i ordets rätta bemärkelse. Nu plötsligt har jag bara gått ner, min mor har också gjort det vartefter hon blev äldre, hennes systrar är smala som pinnar, och det bara är så. Vi äter allihop, vi tycker mycket om god mat dessutom! Jag deltar i en tävling via jobbet där vi räknar steg, och eftersom jag inte tävlar (...eller hur...) så promenerar jag väldigt mycket, jag cyklar till och från jobbet på lunchen och jag sitter extremt sällan ner och bara glor. Det KAN vara en orsak. Sannolikt större orsak än den som omgivningen försöker få det till.
Jag ser på intet sätt utmärglad ut, och jag har fortfarande mer kilon än vid tiden innan barnens födelser, men det är tydligen väldigt, väldigt sensationellt, uppseendeväckande, oroväckande och framför allt, fritt fram att ifrågasättas. Och det irriterar ihjäl mig! Jag förstår inte att något så ointressant som vikt kan skapa sådan spekulationshysteri! Så jag vill nu meddela omvärlden att jag äter. Jag äter till och med ganska mycket. Jag är inte livshotande sjuk (inte som jag känner till). Jag är inte på väg att svälta mig till döds (det funkar inte när man är beroende av makrillmackor och choklad). Och jag mår alldeles utmärkt om man bortser från en del vardagliga problem som inte är orsak nog till att sluta äta! Så tack för att ni frågar, men lägg av! Och du kompis G...tack för tipset om makrill på tub...jag är beroende!
Det är för övrigt ganska intressant det där med hur en del alltid måste veta allt om alla och spekulera i vad som händer i andras liv. Inte bara vikt och andra synbara detaljer, utan mer personliga angelägenheter. Skvaller kallas det visst? Jag skvallrar också ibland, men jag har finkänslan att göra det med mycket nära vänner, där man vet att skvallret stannar och inte löper vidare runt i folkmun och växer till oanade proportioner. Jag vill inte ens kalla det skvaller, men är samtidigt klok nog att inse att det är hyckleri att kalla det något annat...Jag tycker inte om skvaller, och om det är något jag måste anse som en av mina positiva sidor så är det just det att jag aldrig, never ever, skvallrar vidare om någon ger mig ett förtroende! Skjut mig om ni vill, men ur mig får ni inget!
Men såna smaskigheter som t.ex att par splittras, vilken otrolig källa till livliga diskussioner hos omvärlden! Vanligaste frågan som dyker upp är helt klart "undrar varför". Ett litet tips...dom kunde inte leva ihop så dom gick skilda vägar...Men det räcker inte, helst ska denna upplysning kryddas med otrohet, missbruksproblem och kanske lite fysisk våldsamhet från den ena parten (eller varför inte från båda!). Mitt förnuft säger mig att om ett par som separerar verkligen vill att hela stan ska ha all information så berättar dom det åt alla. Gör dom det inte så har vi andra inte med det att göra och då är det väl helt onödig tidsspillan att sitta och grubbla över varför. Eller?
Något som också är till glädje för skvallertanterna är när andra kommunmedborgare börjar motionera regelbundet (tro mig...jag vet...även här har frågan ställts mig...). Naturligtvis motionerar INGEN vettig människa för motionens och hälsans skull! Det förstår ni väl, ni andra?! ALLA som börjar motionera lider av någon form av psykiskt besvär, eller har en otrohetsaffär! Det vet ni va? Dessa två anledningar är de enda godkända, acceptabla, som förklarar varför man motionerar. Tillåt mig att skratta hejdlöst, jag finner det så löjligt så jag saknar ord för det!
Vad skvallertanter också har stort nöje av är att hålla reda på andras barn, och självklart kallas dessa då "andras ungar". Andras ungar är alltid ute för sent, för smutsiga, i för dåligt sällskap och i icke-acceptabelt tillstånd. Om mina 3 gullegrisar skulle bli föremål för sådant skvaller skulle jag verkligen uppskatta om det lades fram för mig också, det är ganska ofta lösspringande "ungars" vårdnadshavare inte är informerade (av "ungarna") om att de ämnar vara ute sent, smutsiga, i dåligt sällskap och konstigt tillstånd...Istället för att sprida ordet vidare genom elakt förtal kanske man kan "rädda" en "unge" från förfall genom att slå föräldraparet en signal! Tack och lov är jag fullt övertygad om att mina egna 3 informerar mig om sina förehavanden och inte är till någon större glädje på den fronten för skvallerexpressen. Det har talats om för mig att min äldste son synts nyttja tobak...vilket jag varit medveten om så länge så det klassas som fornminnesmärke nu...och då han råkar inneha myndig ålder så känns det nästan skrattretande att man kommer springandes till mig med den informationen. Samma sak gäller om ni ser honom nyttja alkohol...för det första VET jag redan i förväg när han planerar göra det (vi pratar) och för det andra, han ÄR myndig! Men om han (eller något av hans syskon) begår brottsliga handlingar (i smutsiga kläder), skadar andra eller andras egendom eller ser hungriga ut på stan, så får ni väldigt gärna meddela mig! Eller, om dom ser hungriga ut...mata dem gärna!
Annars en regnig dag som denna så går mina tankar till min vän K som genomgår något av en tuff match just nu. Vi är många som tänker på dig och de dina, och om vi kunde göra något så skulle vi göra det! Det kommer att gå bra det här och en stor garanti för det är att ingen vill träffa 2 x Örjan i sällskap med 1 x K. Ni som behöver förstå en bokstav av vad jag menar gör det, och ni andra...ni kanske kan spekulera ihop er....
