Jag är så rastlös!! Det blir diverse kludd av det....
Nu är det så här igen....jag är så rastlös och vet inte riktigt vad jag ska göra av det! Har flyttat på sånt som går att flytta och plockat sånt som går att plocka, men det går inte över. Hänger upp saker, tar ner saker, byter saker, flyttar saker.... Lägenheten är snart helt perforerad av allt mitt upphängande :) Jag kommer aldrig att kunna flytta....man måste renovera efter sig om man perforerar för mycket.... Det är lite tungt att vara så här full av energi och inte ha nånstans att göra av det. Om jag inte gör av med det så blir jag deprimerad istället. Jag vill inte bli deprimerad!
Ta en promenad tycker säkert vänner av friluftsliv. Jodå, det hade jag tänkt. Ända tills jag gnuggade nattsömnen ur ögonen och upptäckte att det är -29,3 grader plus kraftig vind utomhus. Man går inte ut då. Inte mycket i alla fall. Kroppen är det ingen fara med, en rask promenad håller vem som helst varm, men det är lite trevligt att kunna andas när man går och man kan inte andas i -29,3 med kraftig vind. Inte heller kan man täcka för ansiktet så det överlever. Den här vintern har verkligen prövat oss medborgare i landet. I söder har de fått mer snö än de mäktar med och här uppe har det varit så kallt, så kallt! Jag tycker om vinter, verkligen, men nu är jag fruktansvärt less på 30 gradersstrecket och vind! Nu får det förbannat också ge sig och bli lite mildare! Solen har i alla fall åter dykt upp på arenan, och ja, den värmer, om än så lite, och det är positivt. Men denna kylan.....Jag är så less!
Skriv av dig säger en bekant till mig som har fått någon form av "livscoach"-plats i mitt liv. Bekant D har fått mig att avge ett löfte att skriva när saker inte känns som att de hittar sin plats längre. Egentligen vill han att jag ska skriva precis vad som känns mindre bra, och vilka saker som inte hittar platsen, men att vräka ur sig sina innersta tankar på det sättet på detta forum känns inte nödvändigt. Bekant D säger att jag borde skriva en dagbok. Tja, kanske det vore nåt. Då kanske jag kunde sluta perforera lägenheten och flytta runt vårt bohag, vilket skulle uppskattas av både hyresvärd och barn! Jag ska leka lite med datorn och hitta nåt roligt sätt att föra bok över livets berg och dalar.
Hur bar man sig åt förresten innan datorernas inträde i vardagen? Jag är en vän av Facebook. Tänk vilket utomordentligt sätt att hålla sig a jour med vänner ute i periferin! Tänk en tid tillbaka när man var tvungen att ringa en vän för att få veta vad de ätit till middag eller om de tränat ordentligt! Vad jobbigt! Nu loggar man in på FB och får all den informationen om sina vänner på några sekunder. Till en lägre kostnad än ett telefonsamtal i de flesta fallen! Nog för att jag, ärligt talat, inte alltid är så intresserad av att veta att A har ätit, B dammsugit och C hängt sin tvätt....Men det känns väldigt trevligt att kunna följa vännernas vardag på ett sånt smidigt sätt. Och att själv kort kunna meddela utvalda vänner om sitt liv. Nu har jag några nära vänner, Mamma G och Mamma K är två exempel och min dotter är ett...., som joinat "Våga vägra FB", och dem saknar man ju. Men Mamma G....skyll dig själv....för då ringer jag dig istället när du har som minst tid att prata med mig....
Och det här med att skriva. Det är inte alltför länge sen man satt och skrev A4 sida upp och A4 sida ner för hand när man ville kontakta en vän! Nu kan man inte ens skriva för hand längre, man orkar inte! Och det som jag så nyligt lärt mig, flytta bilder från en kamera till datorn och på så sätt ha kvar dem "nånstans" och kunna dela dem med andra, givetvis cybervägen! Jag önskar jag skulle kunna göra så med den jättekartong lösa foton jag har, som jag borde sortera för övrigt. I och för sig är det högst osannolikt att denna kartong drabbas av nån slags härdsmälta och försvinner....vilket ju kan hända med information i datorn..... Men ändå, det är praktiskt, om man är smart och spar dem på annat sätt också....
Bekant D har rätt....det hjälper att skriva lite grann! Ett lugn har spridit sig i mig, jag kan ta en kaffe, klappa katten lite och sätta mig och bara glo! En stund....sen torkar jag lite damm, flyttar lite saker eller hänger upp något. Katten Ture sitter för övrigt och glor surt på mig och jag misstänker att det innebär att hans matskål är tom. Han ser ut att säga "skit i det där klappa....mata mig".... Kanske bäst att ta tag i den saken nu innan han svälter ihjäl för han har ju ungefär inget fett alls nästan att ta av sen tidigare....Lilla Ture.....typ 8 kg katt....en stor, stilig ung man i sina bästa år! Nu kattmat, kaffe, koppla av! På återhörande!
