Nytt år!
Då blev det ett nytt år igen och man har gjort bokslut på det gamla. Mycket har hänt, mycket sånt som inte händer varje år. Så har det ju givetvis hänt sånt som händer varje år.
Allt möjligt firas och o-firas. En själv blir ett år äldre, vilket går under kategorin "o-firas". Under året som gick fyllde äldste sonen 18 år och fick körkort. Det firades! Dottern började på gymnasiet och gör så bra ifrån sig så det borde firas ofta! Lilleman har skaffat flickvän, slutat med hockeyn (dessa två händelser har dock inget samband) och håller på och funderar på gymnasieval. Flickvännen kan vi fira, men att han la ner hockeyn firar vi inte! Inte jag i alla fall! Inte heller slutar jag följa hans gamla gäng, och att inte närvara vid en hemmamatch är uteslutet! Jag ser dem fortfarande, med rätta kläder och alla ritualer på plats! Vissa saker får man bara inte ändra på! Och se bara....tack vare alla mammors ritualer och rätta kläder (nåja...lite grann tack vare pojkarnas mycket goda hockeyspel....) så har de redan vunnit sin serie trots att några matcher återstår, och de har SM-spel framför sig om någon månad!! Det ni, där ser ni hur mycket ett lypsyl och rätt sorts tuggummi kan göra! Lilla, smala katten Ture har för övrigt också blivit ett år äldre. Det kunde ha blivit stopp på födelsedagar för hans del för nån vecka sen...han placerade svansen över ett brinnande ljus och hade inte tösen varit blixtsnabb så hade vi nog inte fått glädjen att fira honom mer....För att inte tala om hur vi knappast firat om han brinnande rusat in under en säng eller nåt och blivit svår att nå....Det hade blivit lite besvärligt!
Under året som gått, då under den senare delen, har jag och barnen installerat oss i nytt boende. Det går väl inte heller under kategorin "firas", men det känns på det stora hela ganska bra. Barnen har installerat sig, men är bara boende i vår nya, lilla, lya varannan vecka. Det har varit både roligt och vemodigt, men nu när några månader har passerat så har vemodet gett med sig. Vad som fortfarande känns märkligt är att jag inte har någon alls att ta hand om varannan vecka. Mycket ny erfarenhet för mig! Och kanske det svåraste att lära sig leva med. Det känns som att jag efter många, många år som administrativ chef/trafikledare plötsligt fått sparken. Även om det inte på något sätt var så det gick till, men ändå, jag har inte kvar jobbet som administrativ chef/trafikledare! Enligt tyst överenskommelse med barnens far så lägger jag mig inte i hur veckorna ser ut när de är hos honom, varför jag då känner mig lite överkvalificerad att bara vara själv! Det har slagit mig att grannarna kanske behöver någon som stakar upp deras vardag...Jag ska inom kort ta en sväng i närområdet och ordna med den saken :) Jag kan börja med att lära dem att städa i tvättstugan!
Jag som är van att från morgon till kväll ha fullständig kontroll på alla dagens aktiviteter, göranden och låtanden, för fler personer än en, ska nu alltså bara göra ingenting mellan varven. Naturligtvis har jag provat att hålla mig ockuperad genom att dammsuga 3 gånger om dagen, torka damm 2 gånger om dagen, flytta på alla saker så de står i symmetrisk harmoni med varandra (hela dagarna) och möblerat om så många gånger så man snart inte hittar sin säng :) Nu är det inte så väldigt roligt längre så jag har lagt ner det. Istället har jag återupptagit promenerandet. DET får mig att må bra och får mig kanske att fokusera lite mindre på räta linjer i lägenheten :) I mån av tid så tar jag en sväng före jobbet också och har upptäckt att man faktiskt blir lite piggare av det, något som inte alls är fel denna mörka tid på året.
Några käcka nyårslöften har jag inte avlagt. I år heller. Däremot har jag återigen planerat att upprätthålla någon form av regelbundenhet i det här skrivandet. Kanske inte nödvändigtvis just här, men skrivande i någon form. Det ger mig något, och allt som ger en något är bra, och allt som är bra och ger en något ska man försöka hålla fast vid. Skriv en bok, säger folk fortfarande. Men nej, ingen bok. Egentligen bara göra det jag så ofta gjort, bara skriva för min egen del rakt ut hur huvudet. Jag ska försöka! Jag har ju åtminstone väldigt gott om tid till det varannan vecka....istället för att ställa ljuslyktor och blomkrukor i dom där räta linjerna....
Avslutningsvis önskar jag er alla en God fortsättning på det nya året! Låt det bli ett bra år på alla sätt och vis! Och låt sådant som inte blir så bra, bli bättre till nästa år! Så klämmigt, positivt tänkande...man skulle kunna tro att jag gått på kurs :)
