vanligadagarstankar

 

Ju äldre jag blir desto mer anti-alkohol blir jag. Eller "tråkig" som många väljer att kalla det. En del anser mig så tråkig så det är bara att spika igen kistlocket. Vari underhållningsvärdet ligger i personer som tycker om mycket alkohol vet jag inte. Det är oftast deras egen syn på sitt varande och sällan överenstämmer det med andras syn. Dessutom tycker jag det är ganska oförskämt att högljutt anklaga någon för att vara tråkig, det känns inte riktigt okey. Jag är jag. Om jag vore allergisk och inte kunde ta något, skulle ingen anklaga mig. Men jag är fortfarande jag.  Om man inte är allergiskt, eller sjuk, och dricker sparsamt så är man tråkig. För är man inte allergisk, eller sjuk, så hör det till att fira alla helger i hela världen? Mitt motstånd förstärks av en del detaljer, bland annat är inte nån timme i ruset så viktig så dagen efter känns befogad. När man mår illa fast man tagit mycket måttligt. Då kan man lika stå över det mycket måttliga också, det gör ingen skillnad i ens rolighetsgrad men det förstör åtminstone inte en dag efter. Att ingenting smakar så gott så man känner det lustfyllt att dricka är ju en annan detalj. 

 

Jag spottar inte i glaset, inte på något sätt. Jag tycker det kan smaka gott med ett glas vitt vin då och då. Mr Right tycker det smakar gott med nån kall öl till bastubadet och han uppskattar god whiskey. Jag är inte på något sätt hatare av alkoholen, och jag tycker det känns som vars och ens ensak om de vill varva ner med en drink ibland. Det är vars och ens ensak om de vill varva ner med en drink varje dag också. Jag förutsätter att de flesta ändå har kontrollen över detta kvar och är vuxna nog att avgöra hur dom vill varva ner. Vad jag vill säga är att jag inte är helnykterist, jag dricker garanterat mycket mindre än medelmåttan, men jag är inte så emot alkohol så jag därför hyser dessa åsikter.Som betraktare av folks alkoholvanor lite på avstånd så ser man också ganska tydligt vem som tar ett glas för smakens, eller sällskaps, skull. Dem är inget att oroa sig för. Man ser också ganska tydligt vem som tar ett glas för att de måste, för att något i kroppen begär det. Dem behöver man oroa sig för! Och de som är riktigt illa ute är de som fortfarande tror att dom tar det för smakens, och sällskapets skull. Flera gånger i veckan.

 

Jag har sett alkoholens baksida på nära håll, mycket nära håll och under mycket lång tid, och tycker själv jag kan känna igen tecknen på onyttigt, "på-väg-att-gå-åt-helvete"-intag. När man sett baksidan på nära håll så känner man igen ett alkoholproblem när man ser det. Jag är ganska säker på att man, om man har samkväm med vänner varje helg, och måste krydda med rikliga mängder alkohol, har ett begynnande problem. Om man dessutom måste utöka dessa samkväm till vardagar, då har man ett pågående  problem. Det är min fasta förvissning. Att sedan säga, åt dem som är mer måttliga i sitt intag, "men slappna av, ha lite roligt, varför dricker du inte", är mer än vanligt. Jag vet inte hur många gånger jag hört det, men det är många. Detta sägs i syfte att få MIG att vara den "felande länken". Men om man lyssnar på det och vänder på alla orden....Slappna av. Kan man inte slappna av utan alkohol så har man verkligen ett problem. Ha lite roligt. Jag kan ha roligt utan alkohol, är det då mig det är fel på eller är det fel på dem som inte kan det. Varför dricker du inte? Tja....varför dricker du....kanske man kan vända frågan tillbaka med. De som tjatar mest på detta viset är just dem som man behöver oroa sig för. På något sätt känns det som att de försöker vända ens måttliga alkoholintag till något negativt för att på det sättet göra sitt rikliga intag mer legitimt. Dem som man inte behöver oroa sig för kan fråga "vill du ha ett glas vin", och om man svarar nekande säger de utan någon som helst vidare kommentar "jag kan slänga på kaffe åt dig". Dem som man behöver oroa sig för fortsätter tjata för att det ser bättre ut för deras egen del om jag också dricker så de kan göra det för att hålla mig sällskap....

 

Jag är nog en riktig moralkärring när det gäller alkohol, när jag tänker efter. Det har nog att göra med att jag så länge beskådat baksidorna....Som sagt, ju äldre jag blir desto mer negativ till alkohol blir jag. Och jag ser mer och mer begynnande baksidor. När man lite från utsidan följer människor på sociala medier verkar alkoholen vara prio 1 för ett lyckat samkväm med vänner. Möjligen kommer maten som prio 2. Men det tycks ibland som om det inte spelar nån roll om det är mat inblandat eller inte, bara alkoholen finns där. Och i många fall tycks det som att man serverar mat bara för att kunna ta det där rödvinet till köttet och snapsen till sillen. Jag vet inte varför man kan hånas  för att man är lite måttlig i sina dryckesvanor. De som har omfattande dryckesvanor måste ju "peka på mig", för att fokus ska hamna på mig och min tråkighet och inte på dem och deras dryckesvanor....Och att säga att omfattande dryckesvanor ökar under sommaren är en underdrift....det verkar för en del som att detta är vad hela sommaren går ut på.

 

Är det så skönt? Att hamna i ett rus där ena ögat tittar åt ena hållet och andra ögat uppåt. Att se hela samkvämet genom nån slags dis där konturer blir suddiga och röster sluddriga. Att ha "skitkul", men inte ens minnas nästa dag vad det var som var så kul. Nu menar jag inte dem, de flesta av mina bekantskaper, som har en tillställning och tar nån drink, eller slappnar av efter bastun, eller bara tar för smakens skull. Jag menar dem som hela veckan funderar på vad de ska hitta på att fira för att alkoholintag skall kännas legitimt. Men är det så fantastiskt härligt? Och varför? Vad är det för fel när man inte kan sitta en helkväll med nära vänner och ha trevligt, med inget eller med måttligt alkoholintag? Vad är det som gör att man måste fylla sig till bristningsgränsen? Ofta. En del har sorger att försöka glömma. Har de inte noterat att all slags känsla, även sorg, förstärks av alkohol? Och hur är känslan nästa dag? Är det då, när nästa dags känsla är än värre som man börjar fundera på vad man måste fira snart för att man behöver ett alkoholintag? Och om det är lite skönt att lulla omkring och inte riktigt vara med på banan, eller till och med hamna i stadiet "raglar", är dagen efter lika underbar? Troligen inte. I de flesta fallen verkar dagen efter vara som en mardröm. Men om den är som en mardröm, hur dum är människan som inte lär sig från mardröm till mardröm och inte gör om samma misstag? Om det är så gräsligt med dagen efter, varför utsätter man sig för den dagen så ofta? Då känns det ju ännu mer som om hjärnan slutat styra över begären, och då har man verkligen ett problem. Observera att jag fortfarande pratar om dem med rikligare intag.

 

Så har vi dessa fantastiska föräldrar som fortfarande har relativt småbarn. Fortfarande den skaran som sorterar under "rikligt intag". När i livet kom de fram till att barnen också tycker det är trevligt med rikligt alkoholintag, ofta. Barn tycker inte det. Barn må se ut som att leken med andra "medberoende" barn är avslappnad och jätterolig till långt in på natten, medan föräldrar skrålar högre och högre och blir bara dummare och dummare. De må se ut som att det är okey att lyssna på hur gubbe 1 och gubbe 2 hamnar i ordkrig och höjer röster. De må verka som att de fnissar åt blåst mamma 1 och blåst mamma 2 som ska avhandla viktiga spörsmål i mun på varann och avsluta med att omfamna varandra och "du är min bästa vän och gud vad jag älskar dig".....De må se ut som att de gillar livet lika mycket som sina korkade föräldrar, men tro mig, de gör inte det. De känner en otrygghet i det samma som flaskorna kommer på bordet, och de kanske leker "avslappnat", men de har garanterat hela tiden ena ögat på sina föräldrar. Den enda anledningen till att  en del släpar sina barn med sig är för att det ska verka som en mysig familjetillställning. Dom kanske inte urartar i fullständigt kaos, men för mig är det att urarta vid stadiet när nån drink och lite rödare kinder övergår i många drinkar och "får jag bara säga en sak"....Föräldrar med något alls innanför pannbenet tar inte med sina barn alls, eller ser till så de kommer hem ordentligt innan flaskorna halas fram.

 

En gång, det är några år sen, läste jag något i en tidning som hade med barn att göra. Jag minns inte vad det gällde eller varför, men jag minns att det skrevs om storhelger. En liten tjej sa något i stil med "nej, vi kan inte köpa så mycket mat för att spriten är så dyr". Alltså, det skär i mig! Det finns barn som inte får en överdådig midsommarmiddag med jordgubbar till efterrätt för att mamma och pappa prioriterar spriten! Det är ju inget som säger att de skulle få en överdådig midsommarmiddag med jordgubbar till efterrätt även om föräldrarna avstod från spriten, men något säger mig att förutsättningarna för den middagen skulle vara något bättre utan alkohol. Och hon är garanterat inte ensam om situationen. Det finns barn som, ännu värre, inte får mat alls för att föräldrar prioriterar spriten. De skulle inte vara glada över ett överdådigt midsommarbord, de skulle vara glada om de fick en korv med bröd. Med nyktra föräldrar. Förstår ni att det finns människor som inte har pengar för att ställa maten på bordet åt sina barn, men pengarna räcker att hålla dem i ruset dag ut och dag in. Och det är inte bara det med maten. Att vara en liten unge som lojalt älskar sina föräldrar oavsett vad, och se dem gå in i ruset och bete sig som....Vuxna må tycka att alkohol är ett måste på festbordet, men barn tycker inte det. En del barn tycker det är fest när det inte finns alkohol med i bilden. En del barn förstår inte hur "roliga" berusade föräldrar är....

 

Jag var på en tillställning tidigare i sommar. Värdparet har inte pyttesmå barn, men en under tvåsiffrig ålder i alla fall. Dessa barn hämtades av anhöriga när tillställningen övergick från mat, kaffe och tårta till flaskorna på bordet. Bra. Så ska man göra. Men en av gästerna hade barn med sig, ingen över tvåsiffrig ålder, och denna gästens rolighet var fullkomligt vanvettig att betrakta. Gästen tyckte för övrigt att jag var tråkig. Vid flera tillfällen medan kvällen ännu var relativt ung och rösterna inte alltför höga påtalade dessa barn sin önskan om att få åka hem. Men gästen hade jättetrevligt och tystade dem med "snart, snart, lek lite till nu". Dygnet övergick till nästa och barnens ögon snurrade i huvudet av utmattning, medan deras roliga förälder skrålade och sjöng och fällde möbler på vägen till toaletten. När det till sist kom sig att dessa ungar somnade sittandes i soffan så kom föräldern fram till sin briljanta idé. Det var dags att cykla hem. Cykla. På morgonkvisten. Packad som en alika. Med två småungar. Sak samma, han var skitrolig, tyckte han själv. Jag är bara tråkig, vad vet jag om hur rolig man är när man knappt kan stå på benen men ska cykla omkring på stan med två småungar i släptåg. Det slutade med att de fick sova över. Och det var säkert roligt för barnen. Att somna i ett främmande hem, fullt påklädda, medan en förälder vrålade "jag ska bara säga en sak" till långt in på morgontimmarna, fällandes möbler på sin väg genom huset, för att sedan vakna i ett främmande hem och sitta halva dagen och vänta på att föräldern gör det samma. Men vad vet jag, jag som är så tråkig.....Jag mådde då illa över de barnens situation och jag skulle tro att den inte var ovanlig.

 

Om jag får välja mellan att skråla, ragla och sjunga karaoke halva natten, full som en pelikan, må som en skjuten bäver nästa dag, eller vara "tråkig", så är valet lätt för mig. Jag respekterar att andra väljer det första alternativet. Jag är bara så fascinerad över att de har rätt att såga mig  jämns med fotknölarna, medan jag blir ännu tråkigare om jag går till motattack. Det sårar mig dessutom. Jag känner mig som en sur och grinig moralkärring som ska behöva försvara att jag är sparsam med alkohol, det känns som att jag borde vara som alla andra för att passa in, det känns som att man lägger lite sordin på stämningen när man inte gör som alla andra. Men det gör mig förbannad att det är mer rätt att bete sig alltmer som en idiot vartefter drinkarna slinker ner, än att vara sig själv. Och jag är dödligt less på "varför dricker du inte". Jag vill inte. Jag behöver det inte. Jag kan säga "du är min bästa vän och jag älskar dig" åt mina vänner utan alkohol. Jag sjunger inte karaoke utan alkohol, men å andra sidan gör jag inte det med alkohol heller så rolighetsgraden i det fallet är densamma. Och jag dricker ju. Jag kan ta nåt glas. Men det räcker inte, man ska dricka mer.

 

Jag bara skulle önska att de som finns i min omgivning tog sig en funderare på sitt intag. Och nu pratar jag inte om er som tar en drink då och då, ni som vet att ni överlever helgen om ni inte hinner till bolaget. Jag önskar att ni som logiskt vet att ni har ett begynnande problem tog er en funderare. Har ni sett baksidorna? Vet ni hur det är? Om det är något jag kan garantera i min tråkighet så är det att baksidorna är inte värda det. Stoppa medan tid finns, innan det är försent. Ni behöver era sinnens fulla bruk en lång tid framöver, det finns annat i livet som förnöjer och förhöjer än att höggradigt berusa sig ofta. Ni kanske tror att det är värt priset? Ni kanske tror att just ni kan bruka alkohol i större mängder utan att det ska leda till missbruk? Ni kanske tror att ni går säkra, ni som är så ordningssamma annars, med familj och jobb och allt? Ni tror fel. Ingen går säker och alkohol är som gjort för att leda från bruk till missbruk om man inte själv förstår skillnaden. Jag vet många som inte förstår skillnaden, och det gör mig ledsen att inte alla förstår den själv. Jag hoppas dagen då ni ångrar att ni var så "roliga" inte kommer.