vanligadagarstankar

Alltså jag är det på riktigt. Jag vet inte hur många gånger jag här i min blogg skrivit att min Mr Right är MR RIGHT. Det betyder på svenska HERR RÄTT. Om man översätter det till nåt annat så kan det också kallas att han är den jag vill ha. Nu. I morgon. Alla andra dagar. Jag har beskrivit hur snäll han är och hur han sopat banorna för sina barn. Jag vet inte vad jag missat, men det är faktiskt ingen kritik. Jag har läst mitt inlägg som tydligen nu är ett diskussionsämne på stan, och jag kanske är totalt dum men jag tycker inte att jag någonstans påstår att han är en dum idiot och att jag är olycklig med honom.

 

Jag har också beskrivit hur svårt det är att bli plastmamma och jag är hemskt ledsen för att jag inte lindade in det i nån rosa romantisk gullegullhistoria där allt är perfekt och det är skitenkelt att hamna i ett hushåll med rutiner olika mina egna. Jag är hemskt ledsen att jag ärligt berättade att det inte är rosa och gulligt alla gånger.

Det betyder INTE att jag och Mr Right har en dålig relation. Det betyder INTE heller att jag tycker att mitt plastbarn är en bortskämd slyngel. Och inte heller betyder det att jag tycker att Mr Right är korkad.

Jag trodde jag försökte förklara att mitt plastbarn har haft en annan uppväxt än mina egna. Mr Right ÄR snällare än mig. Och att det är skitjobbigt att få ihop det. IBLAND. OCh ja, mitt plastbarn har haft det mycket enklare, och ja, mitt plastbarn är inte uppfostrad på samma sätt som mina barn, men var i helvete säger jag att han är en slyngel?!? Just det ordet är inte mitt.

 

Men ändå har det nu tydligen ifrågasatts om jag är lycklig här i mitt nya hem....SVAR JA. Det har ifrågasatts hur plastbarnet har det. Jag tror han är ok. Trots att jag har tydligen beskrivit honom som fruktansvärd och bortskämd

 

Ni som läst och tolkat det på detta viset. Sluta omgående att läsa min blogg. Ni är inte välkomna här. Faktiskt. För om det är så att ni tolkar in saker i mina ord och inte har modet nog att fråga mig personligen, utan i stället måste vända er till andra, spekulera om det ute på stan, så vill jag inte ha er här. Det här är min story. Och om jag mellan varven inte känner att allt är rosaskimrande romantiskt så är det så jag känner. Och om någon kan komma och påstå att dom minsann skulle finna en sammanslagning av två familjer med mångårigt lagda rutiner enbart rosaskimrande romantiskt så är ni så hjärtligt välkomna att berätta för MIG hur ni gjort.

 

För nu är jag för jävligt, heligt förbannad och ni kan dra åt helvete härifrån. Tack.