vanligadagarstankar

Sommaren är definitivt över. Hösten känns också ganska över. Vår gräsmatta vilar, vit av frost, i ett blekt solljus, en sol som står så lågt så man förstår att det inte är länge kvar tills den inte orkar upp alls på ett tag. Det ser vackert ut, men vemodigt. Jag brukar drabbas av riktig sorg i slutet av augusti, när kvällarna blir mörka och flyttfåglarna gör sig hörda på väg söderut. Det går över i september och jag inser att jag tycker om hösten, kanske för att jag är född på hösten, kanske bara för att det är vackert. Brukar vara vackert....i år har hösten inte varit det....det har varit grått, blött och fult. Så nu när det är så kyligt i luften och den bleka solen silar mellan frostade träd, i frostad gräsmatta, så känns det vemodigt, mitt augusti-vemod kommer först nu. Jag hade velat ha det där vemodet i augusti, för att sedan få den där hösten, när vemodet går över, med hög, klar luft, en sol som ännu värmer och vindstilla dagar. Oavsett väder är det dags att summera sommaren. Och hösten.

 

För mig är det inte nyår som är en löftenas tid, för mig är det veckorna innan semester, kring midsommar som är det. Varje år ska jag promenera en del, cykla mycket, vara utomhus så mycket det bara går, vara i stugan hos mor och far ofta, hälsa på alla mina släktingar och vänner och försöka göra det mesta möjliga av sommaren. Det enda som varje år funkar är det där med att vara utomhus....det är jag....det behöver inte vara strålande sol från klarblå himmel, men så länge regnet inte står som spön i backen så är jag utomhus. Men allt annat verkar fallera, i år mer än någonsin....

 

I år kan jag skylla på tiden. Lite grann i alla fall. Med flytten och allt så har sommaren varit ganska fylld av mycket att göra. Komma i ordning och göra boet till mitt och ungarnas också. Vänja sig. Det har också varit en stor glädje att så enkelt få umgås med Mr Right, ha honom så tätt inpå, bo in oss med varann. Men nu när vi bott in oss klart, och Mr Right har flyttat till ishallen, så drabbas jag av lite ångest. Över allt som jag inte gjorde under sommaren. I år heller.

 

Mor och far i stugan. Det är så skönt att komma dit ut och jag vill verkligen det varje år, och ändå tycks det så svårt att planera in och hinnas med. Promenera och cykla...kan jag leva utan....men ja, det skulle ha varit skönare att göra det under sommaren än få för sig att göra det nu.....Hälsa på släktingar. Och vänner. Varför är det så svårt att komma iväg?!?! Kanske för att dom bakar cheesecake och rabarberpaj för sällan.....:) Jag vet att jag borde ägna mer av min tid åt socialt samverkande....men det stannar vid tanken. Och varför gör jag inte det under sommaren när det är enkelt, varmt och skönt, kvällarna är långa, och man har TID. Varför lämnas det till nu, mitt i det gråa, kalla, blöta eländet...när jobbet tar hela ens dag och energin inte räcker kvällen ut. Jag hoppas alla släktingar och vänner kan nöja sig med att veta att jag skulle VILJA besöka dem i tid och otid, om orken räckte till. Jag hoppas ingenting är förändrat i stugan till nästa sommar och att mor och far finns där ute om jag får mer tid över då! Och jag hoppas jag och Mr Right har bott in oss så mycket med varann så vi får tid över till allt det där som jag brukar vilja hinna med under sommaren. Vem vet, vi kanske är så less på varann så jag inte gör annat än hänger hos släktingar och vänner!

 

Mr Right har inte fysiskt flyttat till ishallen kanske jag bör tillägga. Fast ibland känns det så. Jag klagar inte! Han bodde där innan vi hittade varann, och jag har känt honom så länge, som god vän, så jag vet vad han brinner för. Att börja förändra honom och komma med begränsningar nu är inte rätt, och inget som jag tänker göra. Det är ju en del av honom, det som jag fäst mig så mycket vid, hans förmåga att brinna för något. Det är tur att vi vet att han brinner för oss när han är hemma.....annars kanske han skulle vara tvungen att flytta till ishallen på riktigt.....Det är mycket med hockeyn nu, och har man valt att leva med en lagledare/materialare så är det bara att gilla läget. Dessutom är jag en person som behöver mycket ensam-tid, har alltid varit, och jag tror att jag skulle skicka Mr Right till en ishall tämligen omgående om han ändrade inriktning och började tassa efter mig här hemma all ledig tid....

 

Hans tankar är ofta, mycket ofta, någonstans i hockeyvärlden och jag har lärt mig att se när det inträffar. Om jag är osäker så är det bara att fråga "ska vi gå på Ikea hela lördagen när du är ledig".....om han svarar "okey" så vet jag att han varken hört eller sett mig....då vet jag att han just för fullt lägger upp resplanen för nästa bortamatch eller försöker få ihop statistik-folk till nästa hemmamatch. Det är vid sådana tillfällen man ska ta chansen att få honom att lova sådant som han inte skulle göra om han vore vid normala kroppsvätskor....Jag påminner honom då och då om att han borde tacka sin lyckliga stjärna för att han hittade mig, som förstår vikten av hockey.....Men det är också ett tydligt tecken på att sommaren och hösten är över och förbi, hockeysäsongen är igång och våra samtal hemma övergår från "ska vi ta kaffet på altan" till "hur ser träningstiderna ut för nästa vecka"....Vemodigt, men också en vardag som har en tjusning som inte alla förstår. Mr Right, JAG förstår, och du ska nog vara jävligt glad för det :)

 

Men jag kanske måste erkänna att jag gillar det här, snart, när vemodet lagt sig. Många minusgrader....hänga ut sängkläder hela dagen och sen krypa till kojs på kvällen och försöka somna till klappret av Mr Rights tänder....Jag har redan, som ett barn, plockat fram spadar och snöplogar och väntar, väntar på riktig snö! Jag har dock en vag aning om att jag kommer att få äta upp mitt "jag gillar att skotta snö".....Det var ju lätt att säga när man hade en ynka balkong att skotta.....Är det försent att tillägga "inte tidigt på morgon så man kommer ut med bilen" eller klassas det som rekonstruering i efterhand? Jag gillar när det blir mörkt så man kan tända ljus överallt och försöka bortse ifrån att man kommit i den åldern när ETT värmeljus kan orsaka en värmechock...

 

Jag gillar inte när man måste hålla stängt till uterummet, som är kallt, och en "något bastant" katt vill in-ut-in-ut-in-ut...Sommartid var ju det inget problem, då kunde dörren stå öppen och han kunde roa sig med att motionera någon annan. Nu är det ett fördömt hoppande upp och ner i soffan för att han inte tycks besitta förmåga att bestämma sig för om han ska vara ute eller inne. Ibland kan jag svära på att han gör det enbart för att irritera mig. Jag hade glömt honom där ute häromdagen (hoppas inte nåt barn läser det här....) och när jag så där ganska plötsligt tyckte att jag inte sett honom på ett tag och fick ila skyndsamt för att öppna dörren så såg jag ett jättestort katthuvud i fönstret ut till inglasningen, på utsidan, med jättestor gapande mun, han var skitförbannad och hade nästan frusit till döds. Svultit också för den delen. Jag tror att det är bäst att inte glömma honom där fler gånger.

 

Jag gillar stora halsdukar och fluffiga tumvantar, dom gör sig så bra på hyllan i hallen medan man ligger i soffan omgiven av värmeljus och svettas. Förresten lilla tös, du fick nog med dig VÅRAN GEMENSAMMA stora, mjuka, svarta "tubhalsdukgrej" till Kalmar....hade vi inte nästan kommit överens om att den skulle bli kvar här.....Behövde VI inte den här :)

Jag gillar jättemycket när det inte är sommarlov och man måste vara kreativ med måltider flera gånger om dagen! Jag gillar att någon annan tar den biten! Även om det är mycket med måltider hos oss ändå nu, en del varvar träning med intagande av föda, och det kan blåsa ganska tomt i huvudet ibland när man behöver "kasta ihop något". På tal om det, finns det något värre än när man ställer frågan "vad vill ni äta" till en hel hop yngre familjemedlemmar och får svaret "det spelar ingen roll"....Hur många middagstips får man ut av den informationen. Inte många. Jag har en påbörjad plan i mitt tomma, blåsiga, huvud....nästa gång jag får ett sånt svar "det spelar ingen roll" så kanske man skulle bulla upp med isterband. Eller pölsa. Eller broccoligratäng. Jag tvivlar på att "det spelar ingen roll" kommer att bli svaret många gånger till! Hm, jag måste nästan tycka att jag var lite smart där!

 

Så. Det är vemodigt att sommaren är över. Och hösten. Men ändå, det finns en viss fördel med vinter också, och kanske en av de största fördelarna är att det kommer en vår efter den, och sedan sommar igen! Och nästa sommar, då SKA jag kanske promenera, cykla lite, vara i stugan hos mor och far, besöka släktingar och vänner och äta cheesecake och rabarberpaj jätteofta, och jag ska vara utomhus! Jag lovar. Igen.