vanligadagarstankar

Två kvinnor ska gå ut. Kanske tillsammans, kanske inte, kanske känner dom varann, kanske inte. Kanske ska dom på en fest, ett party, eller en jullunch, eller en föreläsning om utrotningshotade bergsgetter. Dom ska avvika från hemmet. En kort stund eller en lång stund. Det finns saker som förenar kvinnorna, och saker som gör dem vitt skilda från varann. De är båda kvinnor, det förenar, och de har troligen en rad andra gemensamma nämnare. En sak som förenar "mina kvinnor" är att de lever i ett partnerskap, i ett förhållande. Egentligen behöver "mina kvinnor" inte vara kvinnor, det kan vara två män som ska gå ut, kanske tillsammans, eller kanske inte. Av förklarliga skäl är det dock lättare för mig att relatera till kvinnor, så just i detta nu är det två kvinnor som ska gå ut. Det är också lättare att berätta om kvinnorna om jag kallar dem A och B. Och det betyder inte Anna och Berit. Eller det kanske det gör det. Dom kan ha en verklig förankring i min bekantskapskrets, i mitt liv, men det kan också vara så att dom bara finns i mitt huvud.

 

Uppkomsten till deras planerade frånvaro från hemmet kommer en tid innan, kanske i form av en inbjudan. A blir glad. B blir också glad. De ser båda fram emot tillställningen, inte av någon särskild anledning, utan mest för att det är så människan är. Människan brukar glädja sig åt att det händer något utanför ramarna. Människor som aldrig går nånstans brukar bli glada, och människor som alltid går nånstans kan bli lika glada. Vi uppfostrar våra barn till det! "Oj, så roligt! På lördag ska vi gå på Kalles 2-årskalas" DET ska väl bli JÄTTEKUL"....Säger man inte så redan väldigt tidigt. Börjar man inte väldigt tidigt att "lära" sina små att det är roligt med fest, det är roligt att gå bort och det är roligt att träffa andra människor. En del behåller det efter vägen, andra verkar tappa bort det.

 

För A är inte en inbjudan till vilken bagatellartad tillställning som helst bara rolig. A får ont i hela innandömet och av och till känns det som om det ska vända sig ut och in. A:s partner blir inte glad. Ska hon lämna honom ensam en hel kväll?! Jaaaa....han är ju vuxen, en tänkte att det kanske kunde gå för sig, men ska man ordna med någon form av tillsyn.... Vad ska han göra då, hela kvällen?!?! Nå...han sitter ju med fjärrkontrollen i handen framför tv:n alla andra kvällar, kunde det gå att lösa även denna kvällen.....Hon tänker ragga på andra karlar!!! Eh...TJEJfest betyder TJEJfest....det är inga karlar där....eller Föreläsning om Utrotningshotade djur....inte så ofta ges tillfället till att ragga på såna ställen....eller man KAN faktiskt gå ut utan att detta är en given handling....Ska hon gå klädd SÅ DÄR, han ser HUD?!?!? Älskling, vår religion förbjuder inte att man ser en liten del av anklarna, halsen och handlederna.....När kommer hon hem då??? På natten?? På morgon??? Jag vet inte...men jag lovar att väcka dig så du kan kolla klockan....Tror hon att han kan sova när hon är ute, det kan ju hända vad som helst??!! Ja, det kan det, och det kan hända även om du är vaken...

 

A formulerar svaren i sitt huvud, hon vet bättre än att säga dem rakt ut. A lever i ett förhållande märkt av oresonlig svartsjuka, och där all glädje missunnas. Det spelar ingen roll vad A tar på sig, det är fel ändå. Det spelar ingen roll vart A ska, det är ändå källa till antingen svartsjukan eller missunnsamheten. Det spelar ingen roll hur mycket A bedyrar att tillställningen inte påverkar förhållandet, annat än möjligen positivt, partnern målar ändå upp egna bilder av hur det hela ska sluta och till sist tror han själv att han har rätt. Det spelar ingen roll om A går ut ofta, eller om A aldrig går ut, det är för mycket vilket som.

 

A vet redan innan hon går att partnern kommer att fantisera ihop saker som för normala människor ter sig helt hysteriska. A vet redan att hon kommer att anklagas för de mest otroliga saker när hon kommer hem. A vet att det inte spelar någon roll vad hon säger. Hon går på tillställningen, följd till dörren av glåpord och anklagelser, och hon finner ingen glädje över att gå ut längre. Hon är bara så trött. Hon ser på de övriga deltagarna, hur de verkar trivas med tillvaron, och hon önskar att hon hade kraft och mod att ge sig själv ett sådant liv. Ett liv i lugn och ro.  Ett liv där inte varje mening hon säger misstolkas, vänds på, och möts av misstro. A vågar snart inte säga något, prata med någon, prata om någon, utan att först noga väga orden. Det kommer den dagen då det vänds mot henne.  A inser att hon börjat fara med osanningar om de mest triviala, obetydliga ting, eftersom hon inte längre vet vad som ska göra partnern upprörd. A vill inte ha ett liv av lögner och konflikter. A är så trött, det enda hon vill ha är lugn och ro.

 

För B är det bara roligt. B berättar för sin partner om allt trevligt som ska hända under kvällen. Partnern anser sin stora lycka gjord när han inser att han kan titta på sport hela kvällen utan att nån klagar. Han tycker hon ser jätteläcker ut i klädseln som visar rätt mycket hud, och han känner sig stolt och glad över att han har en snån snygg hustru. Han hoppas att alla ska se på henne och avundas honom. Han hoppas att hon ska höra till dem som stänger stället och han menar vad han säger när han ber henne att inte väcka honom om det blir sent. Han unnar henne det roliga.

 

B har en partner som inte missunnar henne något roligt, ett liv är ETT liv och till vems glädje är det att missunna någon det som kan förgylla livet. B vet att hon kan komma hem när hon vill. Hon kan prata med vem hon vill och hon kan komma hem, och tillsammans med partnern gå igenom kvällen och skratta åt det som varit roligt. Hon behöver inte väga några ord, eller dölja några handlingar. Om hon skulle få lust att dansa på borden så skulle hon kunna göra det, och partnern skulle tycka att lite tokig är hon ju, men att hon haft roligt är enbart av godo. B vet att hon kommer att väcka honom när hon kommer hem och hon vet att han kommer att erbjuda sig att fixa en fika och de kommer att sitta tillsammans vid köksbordet och fnissa åt allt hon berättar. B:s partner har inte en tanke på att hon skulle bedra honom, och OM det skulle hända så anser B:s partner att det inte är mycket han kan göra åt saken genom att tro att det kan hända. Deras liv är sällsynt fritt från konflikter, och de har mycket roligt tillsammans.

 

Tyvärr är dom nog för många som har det som A. Som trycks ned och missunnas allt roligt. Som kanske var glada, utåtriktade, aktiva, festliga personer när de träffade sin partner, men som formades om. Av vilken anledning?! Av rädsla för att bli lämnade?! 

A kommer med tiden att undra varför hon överhuvudtaget går hem. När hon sätter ner foten och säger "nu räcker det" så har hennes partner lyckats med precis motsatsen till det som han ville åstadkomma. Han ville hålla henne kvar med ett sätt som bara skickade henne längre och längre bort.

B kommer alltid att gå hem, hon kommer nog aldrig att överväga tanken på något annat. Varför skulle hon! Hon är välkommen hem och hon vet att hon unnas allt här i livet. Hennes partner vill också hålla henne kvar, men han är så smart så han inser att det bästa sättet att göra det är att släppa på löplinan, inte begränsa, inte säga "nej, du får inte". Hennes partner förstår att det är han som kammar hem extrapoängen när B är lycklig och glad.

 

Jag har försökt lära mina barn att det mest effektiva sättet att ta död på kärlek är att begränsa, binda och neka. Det finns ingen som helst vinning i det, och jag tycker uppriktigt synd om människor som inte förstått det. Jag lider med kvinnor, eller män, som inte har stora krav på livet, inte vill leva i sus och dus, bara vara lugna, glada och lyckliga, som inte kan det därför att de har en partner som har missat något grundläggande i hur man bygger ett bra förhållande. Det övergår mitt förstånd totalt vad man vinner på att begränsa någon. Man lider med djur i bur, men man kan utan vidare behandla sin partner som ett sådant....Två kvinnor. Två liv. I samma värld, men ändå inte. Av vilken anledning. Och vems förhållande varar längst.....

 

Och PS....jag är en B....Förr skulle helvetet frysa till is innan Mr Right skulle få för sig att säga "nej du får inte" till mig.....Det är en av anledningarna till att han är Mr Right :)