vanligadagarstankar

Jag har äntligen tagit itu med det förråd där vi förvarar kläder (och en del annat också). Det är samma sak varenda vår! Man vaknar till och inser att det är dags att plocka undan vinterkläderna och att de även i år ska försöka klämmas in i ett, redan överfyllt, förråd. Vet ni hur det är med vinterkläder x 5 personer....Om dom ändå skulle växa så mycket från år till år så man vet att man kan slänga det som nu ska undan. Inte för att jag skulle slänga det i alla fall,  det kan vara bra att spara äldste sonens jackor som yngste sonen kan ha om 4 år....Eller så kan kusinerna ha det om 12 år....Eller så är dom bara så fina så jag inte kan med att slänga!
Men nu fick jag ett anfall och slängde allt som högst sannolikt inte kommer att användas  någonsin mer. 5 säckar skräp och 2 säckar till Röda Korset....Ur ETT förråd. Lite för mycket sparande genom åren skulle jag vilja påstå. Som lilla sonen sa om en jacka som var modern för 3 år sen och som fortfarande är så stor så han knappast kommer att kunna ha den förrän om 2 år...."hur modern på en skala tror du att den är när den passar mig".....Jag har till och med haft kvar en gammal jacka som jag köpte under min höggravida period med son nr 1! Och där går gränsen, för det första fyller han 18 år nästa gång han fyller...och för det andra....skulle jag verkligen, verkligen någonsin mer velat använda något ur min gamla mamma-garderob!? NEJ!

Så hittade jag en söt liten kruka med torkade blommor i. Och ja, dom var vid det här laget extremt torkade. Den fick son nr 1 av min vän N (alla kallar henne K, men för mig har hon varit N i hela mitt liv och får fortsätta med det), när han föddes. Jag förde en dialog med honom innan jag slängde den. Förlåt, N, men den är snart 18 år gammal....Jag frågade om jag skulle spara den åt honom.
-Varför det?
-För att den är lite söt och du fick den av N när du föddes
-Jaha??
-Vill du ha den, när du flyttar hemifrån t.ex, då kan du ha den i ditt eget hem?

(Här såg jag hans tankar vandra. Tonåringar av idag är ju alldeles införstådda med att den dagen de får flytta hemifrån så har de också på något sätt ett totalt överfyllt bankkonto. Som alla andra vuxna. De kan köpa vad de vill och inreda sitt hem precis så flashigt och coolt som deras egen person är. De har redan skrivit inköpslistor och kollat in nödvändiga behöver-stuff på "fina affären". I hans fall såg jag hur han livligt försökte föreställa sig den lilla blå krukan (närmast antik i hans ögon) med döda växter i, i sin egen hypermoderna, luxuöst inredda våning....)

-Var skulle jag ha den?
-Tja, i bokhyllan, eller så...
-BOKhyllan....varför skulle jag ha en BOKhylla?!?! (nej, just det, om man aldrig läser, varför ska man ha det....)
-Ja, ja, men nån annanstans, som minne?
-Inte vet jag.....vad är det för något???

Jag slängde den. Förlåt igen N, men den skulle ha sett ännu värre ut om några år......

Jag hittade gamla påskägg också. Alltså inte riktiga ägg, utan såna pappersägg som vänliga människor fyller med godsaker och ger små barn. Och nog var dom små när dom fick dem....Det stod inuti, "påsken 1993 av farmor och farfar". Nogsamt sparade som minnen och ifall att någon av dem vill ha ett sånt med sig till sitt egna hem så småmingom.
Jag frågade sonen igen.
-Vill du ha kvar det här då, det vet du vad det är i alla fall?
-Vad ska jag göra med den?
-Spara, som minne, du har fått det av farmor och farfar.
-Var skulle jag ha den?
-Tja...bokhyl.....äh, glöm det, jag kastar den va?
-Gör det!

Jag slängde alla gamla ägg. Senare frågade sonen mig varför jag inte bara kunde skriva in i deras böcker att de påsken 1993 (också) fick ägg av farmor och farfar, eller blommor i en vas av N, så behöver man ju inte spara allt, utan kan läsa i boken, allt samlat på ett ställe, och komma ihåg att man fick allt det där. Jag har såna där böcker, som alla föräldrar har, där man noterar allt som händer dem under deras första 4 år eller nåt. Och det är ju sant, varför kunde jag inte bara skriva in såna här små minnesdetaljer i dem, om jag hade gjort det så hade jag inte haft förrådet fullt av 18 år gamla blommor och 15 år gamla ägg.

I eftermiddag hade jag tänkt ta uteförrådet. Då ska vi se om sonen så livligt påhejar att allt ska slängas.....Där finns hans mycket-bra-att-ha-moppe-delar.....Plus en hel del annat som unga herrar samlar på sig, som behövs för att man ska kunna föra ett värdigt liv!

Dom där böckerna förresten! Varför slutar dom med "första skoldagen"? Varför finns inte utrymme för andra minnesvärda detaljer som följer dem ända upp till vuxen ålder? Första flick-pojkvännen, första betyget, första idrottstävlingarna och första moppen/bilen/skotern...osv. Varför inte, för att burdust väcka er småbarnsföräldrar, första fyllan och första skolket.....Det inträffar ju, förr eller senare, och förhoppningsvis kommer det där med första bilen före första fyllan.....Varför har jag inte tänkt på det tidigare, och gjort en egen bok om alla såna minnen! Första fyllan har vi inte kommit till ännu (i alla fall ingen påtaglig, uppmärksammad sådan) , så den minns jag inte, men allt det där andra. Första moppen lär jag inte glömma, även om det inte står i skrift nånstans, den var inte helt laglig och vi fick tala med farbror polis några gånger....Så jo, egentligen står den i skrift, men inte hemma hos oss, utan i berörd myndighets register.....Jag tror dom som tillverkar böckerna vill få alla nyblivna föräldrar att tro att hela det kommande livet som förälder bara kommer att vara så där rosigt sött....första tanden...första leendet....första stegen....Lite för mycket kalldusch kanske, om nästa sida heter "första fyllan"....

Dom där böckerna ligger också i förrådet som nu är städat. Tre stycken, kära minnen och noteringar om hur dom utvecklades. En med en sten inklistrad, som vi fick vara till läkare och ta ut ur lillgrabbens näsa....Dom böckerna slängs inte, dom är typiskt bra-att-ha-saker!